Den hemliga sjukdomen

Ja vad ska man säga helt enkelt, tjejer mår sämre än någonsin och det syns inte utanpå. Och till slut så blev även jag ett "offer" för det. Jag har varit nästintill okontaktbar under helgen och fram tills nu och tänkte faktiskt skriva av mig lite både för min egen skull men även för att jag vet att vissa människor har varit oroliga. Jag kan börja med o säga att jag iaf inte är i Prag... Som det var tänkt, tråkigt nog... I Lördags när jag var på väg hem så fick jag andningssvårigheter som blev värre o värre, vilket till slut ledde till att jag bad pappa ringa ambulans för att jag inte kunde andas. Ambulansen kom på bara några minuter men i min värld kändes det som att vi väntade på ambulansen i flera timmar. Jag kommer inte ihåg riktigt allt men pappa sa i efterhand att jag greps av total panik i bilen. De enda jag faktiskt kunde tänka läskigt nog var att jag skulle dö och hur allt i hela mitt liv bara skulle försvinna. Men ambulansen kom och vi åkte direkt till sjukhuset. Precis innan vi åkte så la pappa sin hand på min panna och sa att allt skulle bli bra och tanken som fanns i mitt huvud var att de där skulle vara den sista gången jag träffade min pappa. Ja de här låter säkert helt brutalt när ni läser men när man knappt kan andas så grips man verkligen av total panik. Men vi åkte till sjukhuset och väl på sjukhuset så fick jag den hälp som jag behövde för att andas och det var en lättnad att få tillbaka andningen. De blev en lång natt på sjukhuset med en massa undersökningar då man faktiskt inte hittade det konkreta felet. En oro i kroppen väcktes då jag kände att något var riktigt fel med min kropp även fast ingen kunde säga vad det riktigt var. Resterande två dagar bestod av illamående, panikattacker, svimningar, skakningar och en helt utmattad kropp. Jag fick nämligen inte i mig någon mat eftersom jag hade fullt upp med att fokusera på min andning. Skickades mellan sjukhussängar och mediciner. Men läkarna insåg att det inte var något fysiskt fel utan att det var psykiskt. Nu tycker ni säkert att jag låter som en psykopat men det är inte alls vad jag pratar om här. Det var en stressframkallande ångest som jag burit på en lång tid och som till slut när det blir för mycket av den så hanterar kroppen på det sättet som den gjorde för att få ett stopp på det. Det är så otroligt många tjejer som mår dåligt men mest av allt, unga tjejer. Många vågar heller inte prata om det just för att de är så tabulagt att må dåligt psykiskt. Folk har en bild att att man är mentalt sjuk så fort man pratar om det psykologiska, men så är de väldigt sällan. Vissa av er nu kommer säkert få en helt annan bild av mig men då får det vara så. Jag tillät mig själv att låta de gå såhär långt och tog inte hand om min kropp på sättet som jag borde ha gjort det. Men nu är jag iaf hemma och jag undersöks ständigt för att bli av med detta så fort som möjligt. Söker inget medlidande från er men jag ville som sagt lätta på mitt hjärta efter en händelserik helg. Vill även passa på o säga till alla mina vänner i Prag just nu att ha det så satans himla roligt och var rädda om er. Önskar verkligen att jag kunde vara med er just nu, så det här kom väldigt olägligt. 

Alive

Haha ja jag lever faktiskt även om jag själv inte trott de en del på senaste tiden. Har vart väldigt dålig på o uppdatera om jag säger så hehe.. Men anledningen är att jag mått så otroligt dåligt. De är ingenting jag kommer gå in på eller nått men saker o ting är bättre nu och jag har mina fantastiska människor runt om mig att tacka för det. De har hänt en massa på senaste tiden och jag skulle få sitta o skriva i timmar om jag skulle berätta allt haha, så skippar nog det.. Men nog om the past, de är nuet vi lever i ju! På måndag sker något som jag och en hel del andra har väntat på i ca 3 år! Det är helt galet hur taggade alla är! Och jag och min bättre halva har bokat eget rum och de bäddar ju för en helt galen vecka!! Ja de är ju såklart Prag jag pratar om, på måndag åker jag och alla andra studenter dit. Ska göra en del roliga besök men det jag mest ser fram emot är att åka till koncentrationslägret i Terezin. Får ju se om man ens klarar av att gå in där... Men intressant ska det bli iaf. Sen så ser man ju mest fram emot alla galna utgångar! Detta kommer bli så satans kul! Och räkna med en bildbomd när jag kommer tillbaka! Vi har ju även fått våra studentmössar här i veckan. Det kändes så sjukt orealistiskt att faktiskt hålla i sin egna mössa, det är verkligen nära nu asso! Kommer bli så himla roligt men är ändå lite kluven med tanke på att ja att man faktiskt blir vuxen på riktigt om man nu säger så haha. Iaf idag så va jag o handlade sista grejerna till Prag och jag ska faktiskt ta och sätta mig o packa strax. Imorgon är jag upptagen hela dagen och på lördag ska jag faktiskt, trot eller ej, gå på melodifestivalen haha.. Så inte min grej men de va en födelsedagspresent till Josefine så vi alla ska med då! De blir nog kul ändå, de finns en bar o då blir de alltid roligt haha... Fick mig själv o låta som en alkoholist men det va inte va jag menade hahah! På söndag kommer jag nog av rätt så trött och så ska jag upp tidigt måndag morgon, tror vi skulle mötas 7 på morgonen på Arlanda haha...  Så packning är va jag ska ta tag i nu, puss på er! 
Här har ni den!
 
 

My Blood

That feeling that doesn't go away just did
And I walked a thousand miles to prove it
And I'm caught in the crossfire of my own thoughts
The color of my blood is all I see on the rocks
As you sail from me

Alarms will ring for eternity
The waves will break every chain on me
My bones will bleach
My flesh will flee
So help my lifeless frame to breathe

And God knows I'm not dying but I bleed now
And God knows it's the only way to heal now
With all the blood I lost with you
It drowns the love I thought I knew

The lost dreams are buried in my sleep for him
And this was the ecstasy of a love forgotten
And I'm thrown in the gunfire of empty bullets
And my blood is all I see
As you steal my soul from me

RSS 2.0