Det känns värre än tusen slag i magen

Det är så sjukt läskigt att man kan öppna upp sig så otroligt mycket för en människa. Hur man kan lita på en person till hundra procent och hur stor inverkan den personen kan ha i ditt liv, för i själva verket så föll jag för dig likt en fjärli med brutna vingar. Men man kan aldrig någonsin lita på en människa, man ska ha alla på avstånd för till slut så står du där helt ensam med tårana på kinden. Men det spelar ingen roll, fastän taggarna har börjat skära in i handen så håller man ändå i för livet för man är så jävla rädd för att man aldrig kommer få hålla i en lika vacker ros igen. När man bryr sig om någon så otroligt mycket är det som att anförtro en annan människa med en kniv riktat mot sitt hjärta. Till slut trycks kniven in och allt rasar samman och även fastän man lovar sig själv att det var sista gången så står man där återigen med sitt omplåstrade hjärta. Ingen kommer någonsin förstå varför du håller fast vid den personen och inte heller du själv men innerst inne är du så jävla rädd att mista dig själv när du släpper taget om den personen. Men känslan av att känna sig behövd av någon man tycker om är så sjukt underbar men sen hur allt bara kan vända och man är helt plötsligt ett andrahandsval och inte längre är viktig på samma sätt, det sårar så himla mycket. Det man saknar mest av allt är att känna sig saknad av just den personen, men inser snabbt att det aldrig kommer ske igen för någon annan har gått in och tagit över. Men det kanske är just för att sanningen gör så ont som lögnerna blev så vackra. 

Kommentarer

Kom ihåg mig?

Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:


Trackback

ELVIRA NYBERG